Varför är det så jobbigt att springa på sina ex för? Gjorde det idag, inte sett han på typ 2 år. Men så bara var han där, 1 meter ifrån mig. Han såg mig aldrig, jag sa bara till älsklingen lite stressat - KOM VI GÅÅÅR. Hahaha.

Undra varför man blir som man blir? Jag menar, jag har ju trotts allt haft ett liv ihop med denna karln. Nu fylldes jag bara av panik och ville fly. Vi skildes inte som ovänner eller något heller, men om jag nu hade stannat kvar och hälsat, vad har man gemensamt nu? Vad skulle man prata om? Jag bryr mig inte om hans liv, och han bryr sig inte om mitt längre.

Vad gör ni när ni får syn på ett gammal ex?

Hur går det för er alla med julklappsinköpen?

Jag har varken haft tiden eller orken att springa och stångas med alla folk i affärerna så jag har för en gångs skull köpt och beställt ALLT ifrån nätet! Så himla smidigt! *nöjd* Har nu bara en klapp kvar att köpa till sambon, har lite beslutsångest vad jag ska ta.

Annars mår jag väl inget vidare, om vi nu ska bli personliga. Jag har helt klart gjort fel jobbval och vill bara därifrån. Men jag sitter ju liksom fast. Man kan ju inte bara säga upp sig utan att ha ett nytt jobb. Egen uppsägning ger en ju en karens på 45 + 7 dagar om man nu hade tänkt stämpla som en sista utväg. Så jag vet inte vad jag ska ta mig till. Jag har satt mig i en jävla situation när jag tackade ja till detta jobbet. Men man måste ju våga testa nya vägar ju, ibland funkar det, ibland inte.

Hoppas ni har det bättre än mig!

Dagens motto - Det finns alltid en utväg

Jag vill börja om, på nytt.

Är så oerhört sugen på en förändring i mitt liv, men vad? Vill att något ska hända, flytta till en annan stad? flytta utomlands? lista ut vad jag brinner för och satsa på det. Jag vill leva ett lyckligt och harmoniskt liv, ett liv med stor mening och betydelse, ta hand om mig till 100% och bara vara tillfredställd. Oj det blev mycket och komplicerat just nu ;)

Det enda jag vill komma fram till att jag finner ingen mening med att jobba hela dagarna, komma hem sent och göra dom vanliga rutinerna och lägga sig igen, för att sedan vakna upp till en ny dag, som ser lika dag ut. Man hinner knappt tänka och göra annat. Allt bara rullar på i samma hetsiga tempo och man nöjer sig med att saker bara känns *ganska bra*. Typ jobbet känns ganska bra, jag tar hand om mig ganska bra, mitt förhållande är ganska bra, jag är ganska lycklig osv. Man lever en gång, och jag vill att allt ska kännas BRA, SKITBRA rent ut sagt. Jag vill nå dit. Jag ska skämpa. Jag ska lista ut hur jag ska komma dit. Känns inget BRA så gör något åt det. Bara du kan bestämma över ditt liv och vilka vägar du ska gå, ingen annan gör något åt dig. Risken är att man fastnar i tryggheten och det gamla vanliga livet och blir fast där resten av livet, men då får man skylla sig själv.

Dagens motto: Du har makten själv att bestämma hur ditt liv ska se ut.

Isöndags innan jag skulle gå lägga mig fick jag en stark känsla av att jag gjort fel val ang. jobb. Den känslan sitter i än. Saknar mina andra arbetskamrater hur mycket som helst, saknar stämingen och friheten.

Vad ska man göra?

Visst är mina nya kollegor trevliga och jobbet är säkert jättebra. Men inte för mig, tror jag iallafall.

Jag är en sådan människa att jag sätter en sådan extrem press på mig själv, om allt, tror alltid att alla är bättre än mig. Jag ser framför mig hur saker kommer bli skit istället för att tänka och se det positiva. Har alltid varit sån och det är jävligt jobbigt.

Aja jag vet inte, kanske bara har en stark seperations ångest från ex jobbet ;)

Annars har jag inhandlat mig ett gymkort nu! Karln med. Men frågan är bara när tiden och orken ska finnas? Denna veckan har jag varit mer död än levande efter alla nya intryck, rutiner och informationer och utbildningar m.m

På fredag ska vi på bio! Hur mysigt som helst, premiären av - vi hade iallafall tur med vädret, 30 år senare. Hihi jag ÄLSKADE den första filmen.

Ha en bra kväll!

Dagens motto - Jämför dig aldrig med andra, du är den du är, du är unik!

Gör ett nytt försök då och skriver om det! Men i korta drag, ORKA skriva om allt för att bloggen ballar ur.

Just nu - Pimplar vin, lyssnar/tittar på Idol. Är seeeg efter allt städande.

Imorgon - KALAS! Kuuulikul att öppna paket!

Övrigt- Humöret är inte på topp, tänker för mycket. Jobbigt att sluta på jobbet snart och lämna mina kollegor :( 4 dagar kvar, suck. Har man gjort rätt val? Sjukt nervös inför nya jobbet.....jobbigt med andra ord!

Imorgon är det dags för 4:dje vägningen då, det känns inte som att jag ska ha gått ner 1 kilo iallafall, känns mest som att jag har stått till. Men vi får hoppas att det pekar lite neråt iallafall.

Vet inte om det är hösten som gör att jag bara känner mig allmänt tom, hösten är på gång, sommaren är förbi och det blir märkbart mörkare på kvällarna. Att jobbet än en gång inte är säkert, eller jag vet att ja kommer sluta i dec, för jag vill verkligen inte vara kvar och vikariatet tar slut då. Arbetskompisarna är guldvärda, men det finns ingen i min ålder, ingen att hänga ihop med, alla är så välutbildade och inne i sitt jobb, det finns oftast inget att göra vilket är döden, dagarna går i pisslångsam fart. Saker fungerar inte och folk pratar skit om stället heeela tiden. Det får en inte att bli så motiverad direkt. Jag vill bara bort därifrån känns det som just nu.

Det känns verkligen som jag bara vill fly bort från allt ett tag, jag har så mycket saker jag tänker på hela tiden, funderar på. Det känns alltid som livet bara rullar på i samma vardagliga anda och man bara följer med utan att tänka och känna efter. Vad vill jag göra med mitt liv? Vad kan jag göra för att förändra saker jag inte är nöjd med? Vad behövs för att jag ska bli nöjd?

Och 1000 andra saker.

Et djupt och allmänt deprimerande inlägg, me know. Men ibland måste man skriva av sig, lufta sig. Jag blir tokig annars.

Vet inte vart jag ska börja bara.